helena lindgren älskar carl-johan karlsson
helena lindgren älskar carl-johan karlsson
helena lindgren älskar carl-johan karlsson
helena lindgren älskar carl-johan karlsson
helena lindgren älskar carl-johan karlsson
helena lindgren älskar carl-johan karlsson
helena lindgren älskar carl-johan karlsson

v

Tequila, mjukisbyxor & pepparchips

Vanessa och jag skriver för att rappotera om våra tequila kväll.
Jag börjar väl och skriva lite, så får hon ta över sen.
Vi har väl börjat som smått, eh, eller, nej, vi är nog ta mig fan i vårat esse nu.
"Esse helena, heter det så?"
"Det låter iallafall sjukt coolt.. lyssna.. Esse"
HIGHFICE! eh. HIFGHFIVE.. fan. HIFHFIVE.. jövlar. HIFGHFIVVE. skit. HIGHFIVE!
dä satt den.
Just nu spelar vi Crazy, det är nog vad vi är nu. Och jag skriver fel, hela tiden. Det är sjukt frusterarande att sudda.
Det är även sjuuukt skönt att bara ha en kväll med dig, Vanessa. Just you and me, and nobody else.
WHOHO, engelska mitt på fyllan.

Det är även sjukt skönt att inte ha några grabbs i närheten, inget större fel på er.
Men att säga så här.. Vi är sjukt trötta på er. HA!
Kukar.

HIGHFIVE!!

nU ÄR DET.. FITTA. CAPSLOCK.. vanessas tur.

Har som vanligt inget att säga, men det va kul som kuken att lära Helena att dricka tequila!
Highfive på den Helle!

Så mycket hade Enzo att skriva om saken, så, nu lämnar vi allt till ödet och faller in i dimman.
Hejdå kära vänner, hejdå!

ps1. bilder kommer imorgon, kanske en film till er som vill också ;)
ps2. jag älskar dig Vanessa.
ps3. back to the tequila. (sjukt svårt ord att skriva på fyllan föresten!)
ps4. HIGHFIVE!!!!!!!!!!!

ps5. den här bilden kom på google när man sökte på fulla människor, så.
Här har ni mig och Vanessa just nu. Jag till vänster, vanessa till höger.
Som min mamma sa idag "Det där är en utlänsk variant"

The moment we believe that we have never met
Antoher kind of love it's easy to forget
When we are all alone then we do both agree
We have a thing in common this was meant to be

Ni tycker inte om mig.
Ni har inte varit speciellt diskreta, den här staden är inte precis stor.
Men en sak ska ni veta, jag tvingar honom inte att vara med mig.
Det är hans egna vilja och hans egna val.
Tror inte att ni bryr er egentligen,
ni måste bara hitta något att klaga på, någon att skylla på.
Jag var ett lätt byte va?
Men tror ni att han skulle vara gladare utan mig,
att han hade mått bättre om jag gick?
Vet ni ens hur han mår, har ni ringt och frågat?
Eller, ni hakade bara upp er så förbannat mycket på att han inte var på dom där festerna.
Ni gav mig inte ens chansen, många av er har inte ens pratat med mig,
ändå har ni redan era förutfattade meningar om mig och vem jag är.
Jag vet väl hur ni snackar, att jag är bitter hit och dit.
Men vilka är det egentligen som är bittra,
att ni inte ens kan unna honom lite lycka?
Jag tycker inte om er heller.

Och, till dig.
Du har gått mig på nerverna och nu orkar jag inte mer.
Det du säger tar hårt på mig, och jag har verkligen försökt, men nu tar det stopp.
Förlåt, men jag går nu. Du får stå kvar.

It's a cruel thing you'll never know all the ways i tried
It's a hard thing, faking a smile when i feel lika i'm falling apart inside.

Snacka går, men att förstöra det här, går inte.

Söndag 1.10.06


i februari var det grått och kallt i kalmar efter seklets värsta vinter.
det var tungt att gå, kalmar verkade fullt av långa svarta labyrinter.
jag var virrig och trött, sliten och nött. allting runt om kring mig gick i ultrarapid,
och jag hade inga veckor, inga dar, bara en röra av en massa tid.
jag ville hitta en bra paroll, nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
och han mötte sig med sitt leende.


jag var beredd att dra iväg härifrån, men han räddade mig precis.
jag frågade "vad ska man göra ända fram tills sommaren, mörkret är så tungt och alla människor är som is"
men han tyngdes inte ner, han sa "vad spelar det för roll? här, ta min han jag förljer dig vi ska åt samma håll"


KM hade öppet och vi slog oss ner i baren, han var hemma efter veckor runt på resor och jag lyssna,
men han sa "jag kanske stannar här ett tag, vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag"


vi ramlade runt på alla ställen som var öppna den natten.
vi skulle ta oss långt, vi två.
natten var så kall, vi höll hårt om varann.
de stängde i kalmar och människorna förvsanna,
men vi, vi hade lusten i behåll.
ta min hand, jag följer dig vi ska åt samma håll.


ah, bli kvar här hos mig!