SÖMN

Sova, sova, sova.
Jag har verkligen aldrig haft problem att somna om jag kommer i en säng,
allt mindre somna om på morgonen.
Hade jag inte haft mitt "Ensamma Hemma" klockan 11,30 varje morgon
hade jag antgaligen sovit tills Calle kommit hem vid fyra.
Problemet är att jag helt plötsligt inte kan somna om när han gått på morgonen.
Det går bara inte, jag ligger och vänder och vrider på mig.
Slänger av täcket, ta på täcket, ropar på hunden, slänger ner hunden.
För att mitt i all vänd och vrid känna att man är både pissig och hungrig.
Att gå upp på toan är inte speciellt jobbigt,
toan är trots allt på övervåningen och bara cirka 10 steg från mitt rum.
Så, 20 steg senare ligger man ju där igen.
Man att gå ner och äta, nej, Nej, NEJ!
Gå dom stegen från rummet, till trappan. 20 steg.
Sen ner för trappan, 18 steg.
Fram till köket, 16 steg.
För att väl i köpet upptäcka att vi inte har något bröd.
Inte något som ens fåglarna skulle kunna pissa på.
Så, för alla som är hemma hos familjen Lindgren ganska ofta
vet vad det är som alltid finns i kylen.
Har morsan varit på bra humör är det en blå liten kartong,
på taskigt humör, en grön.
6*Kex.
Blått paket, bara chocklad.
Grönt paket, med nötter i.
När man har stått med huvudet i kylskåpet i tio minuter
får man djupt konstatera att det endas är ett 6*Kex som är tillgänlgligt.
Så, det blev ytterligare några steg av trevande
från kylskåpet, till brödkorgen, till baka till kylskåpet.
Sen upp alla steg igen. De där 16 stegnet till trappaen,
18 steg upp, sen 20 steg till rummet.
Wow, jag börjar känna mig trött igen.
Till min förfäran ligger hunden på kudden,
han som precis varit ute, blöt, och grusig.
Vid det här laget är jag redan tjurig, gäspig och lite små iritierad.
Så att börja putta på en sovande Freddy är inte det roligaste,
och för att senare få ett jävla morrande med tänder rakt upp i nyllet,
mitt humör är nere på noll.
Förfärad lägger jag mig brevid honom, och min enda tanke är.
Hund jävel, hund jävel, hund jävel.
Sen, åh, sköna sköna känsla. Sömen är inte långt borta.
Jag kan bara registera små ljud låångt bort.
Men vad nu? Vad är det som låter. Närmre och närmre.
SLUTA SNARKA, hund jävel.
Jag ger upp, god morgon Sverige.

I want somebody to share, share the rest of my life
Share my innermost thoughts, know my intimate details
Someone who'll stand by my side, and give me support
And in return, he'll get my support

He will listen to me, when I want to speak
About the world we live in, and life in general
Though my views may be wrong, they may even be perverted
He'll hear me out, and won't easily be converted to my way of thinking
In fact he'll often disagree, but at the end of it all
He will understand me

I want somebody who cares, for me passionately
With every thought, and with every breath
Someone who'll help me see things, in a different light
All the things I detest, I will almost like
I don't want to be tied, to anyone's strings
'm carefully trying to stay clear, out of those things
But when I'm asleep, I want somebody
Who will put their arms around me, and kiss me tenderly

----------

Idag har jag stryckigt alla jobbiga saker
som jag har haft på en låång lista under hösten.
Det sista på min lista var att gå till Tandläkaren idag kl 13,30
och det enda tandläkaren och hans troll till sköterska kunde säga var
"oj, din visdomstand växer lite snett, välkommen tillbaka år 2008"
Tack.

Annars längtar jag till den 22:a & 23:e.
Då blir vi massor här i huset igen.
När jag var liten tyckte jag det var jobbigt att alla skulle komma hem,
nu känns det enbart skönt. Jag saknar att ha dom hemma, saknar att prata med dom.
Det är nog även nu på äldre år man förstår vad syskon är till för.

Nu hoppas jag att min egan lilla familj ska komma hem,
så vi kan åka.. hem.
Det är inte många som både bor på Dr.Margaretas väg + Norralång gatan.

Årets finaste sommarbild