They're not enough

Flera gånger har jag börjat,
börjat med en förklaring som jag vill att alla ska läsa, framför allt du.
En förklaring som beskriver hur mycket du betyder för mig, hur otroligt älskad du är.
Men varje gång jag satt mig ner så har det inte funnits tillräckligt med ord eller meningar
som har kunnat sammanfatta vad jag känner och tänker.

Lika många gånger som jag börjat skriva här,
dubbelt så många gånger har jag konstaterat att det inte finns ord som kan förklara
vad som är vårt, vad som är du och jag, vad som är vi.
Inte ens den värsta klyschan kan beskriva min kärlek till dig.

Tiden har gått så fort, det var snart ett år sen jag träffade dig.
Vi har så mycket minnen, så mycket vi har gjort. Redan.
Låt aldrig någon förstöra det här, för du är allt jag vill ha.

Those three words,
are said too much
they're not enough.

/din helena

Jaa!

För vem tog körkort idag?
Om inte jag, lilla fröken Lindgren.

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
NEJ, det är ingen vanlig dag
för det är miiin födelsedag.
Hurra, hurra, HURRA!



ps. bilder från helgens firande finns på http://thestarfish.bilddagboken.se/

Den 1 mars 09.06 blev Sanna och Jonas föräldrar,
och jag, ja jag blev moster, (det låter sjukt gammalt).
Men ack ack ack vilken söt liten pojke det blev!

Axel v

Axel v

i like vanilla and i like sex,
i ride the pony that i like best
i knew i knew that there was something i missed
i was fifteen when i first got kissed
before i knew about the equality way
i wanted to get laid to "take my breath away"

v Alla Hjärtans Dag v

hoppas mina nära och kära har haft en dunder bra dag!
själv ger jag min älskade calle v en extra puss denna dag...

/er helena

Ett slags beroende

5 säsonger på mindre än två veckor, jag har plöjt igenom x antal avsnitt,
ibland hela dagar, ibland hela nätter. jag kan inte sluta.
jag har tillochmed börjat se folk på stan som liknar personerna som är med,
och jag tänker konstant på sakerna dom gör.
nu har jag bara en säsong kvar, säsong 6,
och innom mig kan jag faktist känna en viss oro,
det har blivit en liten del av mig att titta på den där serien,
och det känns faktiskt som jag känner personerna som är med,
precis som det var kompisar jag rinde då och då.

någonstans där inne känner jag kanske så starkt för serien,
för att jag saknar det dom har.
jag kan känna en önskan av att bara för en dag göra det dom gör,
för en dag bara få känna det dom känner,
bara för en dag vara någon annan, inte mig.
inte för att deras liv är speciellt okomlicerade,
eller för att mitt liv är dåligt på något sätt.
men det är ju just det där.. att dom är fyra, alltid, vad som än händer.

jag saknar att ha den där gemenskapen,
en speciell sammanhållning med några få personer som alltid finns där.
kanske är jag för liten för att ha hittat mina "riktiga vänner",
för så vitt jag ser på mitt liv har det bara funnits några riktigt speciella männsikor,
men på något vänster hur som helst, sårat mig, eller jag sårat dom.
och nu finns dom inte här längre.

visst har jag underbara tjej-vänner runt om kring mig.
många personer jag alltid älskat och föralltid kommer älska.
men ingen sådär,
som jag skulle kunna ringa till vilken tidpunkt som helst på dynget,
ingen sådär som jag kan berätta precis allt för.
finns verkligen den där perfeka vänskapen, som finns i den där serien?

personligen kan jag tro att tjejer och tjejer har svårare att vara vänner,
än killar och killar, eller killar och tjejer.
det är något speciellt mellan två tjejer,
det spelar ingenroll hur djupt ens band är med en annan tjej,
det kan hur som hur alltid rivas upp, lätt som en plätt.

vet egentligen inte vad jag ville säga med det här inlägget,
kanske bara berätta att jag älskar sex and the city,
eller kanske berätta att jag har en saknd av något eller någon..

/er helena