My Photo
Name:
Location: kalmar, Sweden

Monday, February 05, 2007

Ett slags beroende

5 säsonger på mindre än två veckor, jag har plöjt igenom x antal avsnitt,
ibland hela dagar, ibland hela nätter. jag kan inte sluta.
jag har tillochmed börjat se folk på stan som liknar personerna som är med,
och jag tänker konstant på sakerna dom gör.
nu har jag bara en säsong kvar, säsong 6,
och innom mig kan jag faktist känna en viss oro,
det har blivit en liten del av mig att titta på den där serien,

och det känns faktiskt som jag känner personerna som är med,
precis som det var kompisar jag rinde då och då.


någonstans där inne känner jag kanske så starkt för serien,
för att jag saknar det dom har.
jag kan känna en önskan av att bara för en dag göra det dom gör,
för en dag bara få känna det dom känner,
bara för en dag vara någon annan, inte mig.

inte för att deras liv är speciellt okomlicerade,
eller för att mitt liv är dåligt på något sätt.
men det är ju just det där.. att dom är fyra, alltid, vad som än händer.

jag saknar att ha den där gemenskapen,
en speciell sammanhållning med några få personer som alltid finns där.
kanske är jag för liten för att ha hittat mina "riktiga vänner",

för så vitt jag ser på mitt liv har det bara funnits några riktigt speciella männsikor,
men på något vänster hur som helst, sårat mig, eller jag sårat dom.
och nu finns dom inte här längre.


visst har jag underbara tjej-vänner runt om kring mig.
många personer jag alltid älskat och föralltid kommer älska.
men ingen sådär,
som jag skulle kunna ringa till vilken tidpunkt som helst på dynget,
ingen sådär som jag kan berätta precis allt för.
finns verkligen den där perfeka vänskapen, som finns i den där serien?


personligen kan jag tro att tjejer och tjejer har svårare att vara vänner,
än killar och killar, eller killar och tjejer.
det är något speciellt mellan två tjejer,
det spelar ingenroll hur djupt ens band är med en annan tjej,
det kan hur som hur alltid rivas upp, lätt som en plätt.


vet egentligen inte vad jag ville säga med det här inlägget,
kanske bara berätta att jag älskar sex and the city,
eller kanske berätta att jag har en saknd av något eller någon..

/er helena





1 Comments:

Blogger Anna said...

man saknar nagot man trodde att man hade och alltid skulle ha. jag vet hur det kanns.

11:18 PM  

Post a Comment

<< Home