Tell me lies

oh, tell me lies, tell me sweet little lies.
oh, no, no you cant disguise.

please, tell me sweet little lies.

jag och älsklings vanessa ÄR bäst på att torka golv och moppsa (moppa?) efteråt.
sjunga är vi också bra på, gärna ganska falskt.
vi är förbaskat bra på det mesta kom jag på nu. GOSCH!
love you, mycket mera mest.

och du, ja, DU, min älskling. du är ta mig fan det vackraste i världen.
calle, du är så fin! älskar dig över allt.

/er helena

Sibbe Sibelius 19år

I fredags fyllde vår allas Ida den mest meningslösa åldern i hela livet, närmare bestämt 19år. Men ingen hängde läpp för det utan i lördags blev det partaj på Sandåsgatan 19. Åh, passande.
Så, vi satt i partytält med värme, musik och ett och annat mygg.
Personligen hade jag en jätte trevlig fest, med människor som jag tycker mer än om runt om kring mig. Och framåt småtimmarna kan man nog inte säga annat än att alla var as kalas och ingen gick nog från den där festen utan att kunna pinks - who knew.

Födelsebarnet själv, med sin manliga grogg

Emil v Matilda och Patrik

Jag och min Knapp.. pst, finns det någon sötare än han?

Basse och Ida äter festmat. WOW, bööjerkiing

My ladies - Enzo, Frida & Hanna

Pusskalas nr 1 - Jag v Calle

Pusskalas nr 2 - Födelsebarn + Jag.. Naaw.

so kiss me goodbye, honey i'm gonna make it out alive.

Plötsligt

Plötsligt sitter man där i ett radhus med en fet gubbe i nätbrynja som dricker låd vin och sitter och tittar på Eurosport och ungarna skriger och Volvon ska besiktigas.

eller

Plötsligt sitter man där i en lägenhet på kattrumpan och kollar på världens finaste kille i soffan som dricker Fanta och kollar på Vänner och inte ett ljud hörs mer än hans söta skratt när Chandler säger något kul. Ingen Volvo finns det heller för den delen, men däremot en feltankad Citroen (?).

eller

Plötsligt så ligger man där i mamma och pappas säng på Öland, inget annat ljud hörs mer än träden utan för och hundens små snarkningar. Ingen Volvo, ingen Citroen. Ingenting. Bara jag och Freddy och våra drömmar.

Vilja, Val & Ensamhet

Varför känns allt så förbannat meningslöst ibland. Idag har varit en sådan dag när allt verkligen bara har känns helt fel, nästan allt. Jag har ångest för miljoner saker jag verkligen borde ta tag i, men orkar inte. Jag vet inte hur jag ska klara mig på 108kr i månaden, om jag nu inte får någon studiebidrag. Jag som verkligen verkligen skulle vilja åka någonstans, bort från den här jävla hålan, bort från verkligheten. Men vart fan kommer man på 108kr? Nybro?

But I think everything is gonna be alright
Yes, I hope everything is gonna be alright 

Ibland önskar jag att jag valde en annan väg, att jag inte gjorde som jag gjorde, att jag borde tänkt igenom saker både en och två gånger innan jag tog besluten. Men, det är lätt att säga nu. Jag tror jag just för tillfället går igenom tusen av val, utan att ens tänka på det. Jag tror mitt senaste stora val var bara för några dagar sen, när jag valde trygghet framför äventyr. Kankse kommer jag ångra mig, kanske inte. Men jag kan inte säga annat än att det kommer knaga där längst bak.

Then I'd know everything is gonna be alright
Yes, then I'd know it'll be alright

Det enda som existerar i min kropp nu är ensamhet. Jag förstår inte hur en och samma människa kan lämna ett sådant tomrum. Varför det känns som att vi ska vara borta från varandra i 92749324 år så fort vi går ifrån varandra är fortfarande en gåta. Men nu är du borta, iallafall för några timmar. Si så där 19 timmar. Fy fan. Evigheter.

And hope everything is gonna turn out right 
But I don't know if it'll be alright 

Varför känns det som mitt liv snart kommer gå på små rutiner. Jag är livrädd att vardagen ska ta över mitt liv. Att du och jag bara åker in i någon slags värld som vi inte är vana med och tynar bort. Att allt blir bara för vanligt, att allt känns som en rutin. Snälla, låt det inte bli så.

And I know everything is gonna be alright
Yes, now I know it'll be alright