Onsdagen den 19/7 - 2006
- Den loja kvällen

Ida var lite spänd inför kvällens festligheter och var därför lite sen med städningen, så när vi dök upp var hon fortfarande i full gång med dammsugningen. Hon var då fortfarande iklädd morgonrock, papiljotter och raggmunkarna låg fortfarande och puttade i stekpannan. Men hon gav oss bara ett leende och menade att hon var klar om en liten stund.. Vi satte oss ner och väntade med kvällens drömmar i bakhuvudet..

När Ida väl var klar med håret, kläderna och raggmunkarna satte vi oss ute på altanen för att hälsa på varandra, eftersom vi fortfarande hade lite svårt att förstå varandra blev det mest lite mummel och blyga blickar.. Matilda försökte lätta upp stämmningen med att säga till Enzo att hon bjudit hit en kompis till henne, vi blev förvånade allihopa och vi kände oss som frågetecken, vem kan det vara?

Enzo blev överlycklig att det skulle komma en kompis till henne och vi såg genast ett litet kärt leende komma upp från hennes lilla apmun..

Men efter en stund kom en annan min upp i lilla Enzos ansikte. Vad nu undrade vi andra? Enzo slog om till en uppkäftig bitch min.. Var det hennes sätt att visa att han var lite nervös? Eller kom hon plötsligt på att hon var tvungen att se cool ut när hennes nya kompis skulle komma?

Matilda försökte förbrillt åter igen lätte upp stämmningen genom att visa hennes magiska formelsamling.. Man skulle tydligen bli en skorpion om man läste den på rätt sätt och verkligen förstod den..

Vi tröga förstod ju naturligtvis inte ett smack av hennes mycket konstiga trollformel och var tvungen att ringa en vän. Vi ringde vår allas vän Synonymboken. Han kom till oss som ett skott, glad för att slippa det hemska bokmötet han satt på och var mer hjälpsam än någonsing, han förklarade orden i formelsmalingen så gott han kunde. Vi förstod dock inte mycket mer för det, och vi förblev människor resten av kvällen, vad jag vet iaf.

Så kom han äntligen, som vi hade väntat, som Enzo hade väntat. Nu var han här, hennes nya kompis, hennes Oscar.. De tog varsin banan och satte sig lite nervös på en filt ute i djunglen.

Hanna och jag var nervös hur mötet mellan dem båda skulle gå, och satt förväntas fulla och kollade på dem. Och kunde inte göra annat än att små lee åt dem, där det satt med sina bananer och letade löss från varandra.. De såg så söta ut!

Efter mycket om och men kom Enzo tillbaka och vi var nyfikna att höra hur det hade gått.. Matilda blev chockad över det hon hörde..

Och sprang till Linus för att viska vad som hade hänt ute på filten.. Tissel och tassel. Men vad nu? Hade kanske Linus något ännu mer spännande att berätta, eller hade bara matilda något intressant i örat?

Oscar och Enzo hade en mysstud i soffan, det lekte lekar, åt bananer, klättrade i lianer, kliade sig i baken och gjorde allt vad apor brukar göra. Det var så otroligt söta att jag nästan blev tårögd och ville gå hem och lägga mig och stor lipa hela kvällen. På den här bilden hade dock Oscar fått en speta i fingret och satt och bölade när Enzo försiktigt blåste på hans finger.

Linus var på strålande humör och och jag matilda lika så. Nu var vi äntligen påväg ut och vad som hände sen, det vet jag faktiskt inte.. Men vi alla hade en mysig kväll tror jag :)

Jag och calle testade kameran mitt i natten, OBS: det var kolsvart i rummet, förstå då vilken bra blixt jag har på min kamera! JUST DET.

Baby, I'm perfect for you