Det är konstigt hur saker och ting förändras från dag till dag. Saker som stod en närmast är plötsligt flera tusen mil från en, saknaden tränger sig på som en kall höstvind brukar göra på sommaren. Visst, jag visste att det skulle bli så här, men inte så här fort, inte nu. Den här staden gör mig bara ännu mer galen, finns det ihuvudtaget någonting som är positivt kvar här? Vanessa, Hanna & Jonis bor inte ens här. Där var mina stora glädjekällor, jag är ensam och fast i den här hålan, den tar livet av mig.

Vanessa: Utan dig är jag som en godisskål utan godis, som en flaksa öl utan dess innehåll, jag är som ett flygplan utan vingar. Du är mitt allt och jag önskar föralltid att du finns vid min sida, precis som du har gjort så elegant det senaste två åren (typ). Du är den vackraste person den här jorden har skådat och ingenting kommer någonsin få göra dig illa, det ska jag se till! Och om någon, mot all förmodan, skulle såra dig, ska jag personligen tala om för den personen vad den heter och att den ligger förbannat risigt till i mina ögon. För ingen, då menar jag ingen, rör min prinsessa.

Hanna: Min ashtray girl, min placebo tjej, min skönhet. Du är så vacker så vacker, låt aldrig någon förstöra det fina du har. Jag har aldrig förr träffat på en människa med så mycket glädje och tacksamhet till sina vänner. Visst har du dina dagar när hela världen känns ska gå under, men kom ihåg älsklning, det är då vi finns här. Du är unik, U N I K, glöm aldrig det!

Jonathan: Du är min första stora kärlek och min absoluta bästa kompis. Vad vore vi utan varandra, om inte en stor jävla påse skit. Visst, vi har sårat varandra gång på gång, men ändå så ger vi inte upp. För både du och jag vet att den vänskapen vi har, kommer aldrig någonsin försvinna eller aldrig kommer någon kunna ta den ifrån oss. Du är min pussbiljett till drömmarna.

Joel: Jag vet inte vad jag ska skriva, du är allt och min hemliga kärlek, som nog det flesta vet. Det som du och jag har haft/har går inte att beskriva med ord, för vi förstår det inte ens själva. Du och jag har tusen olika minnen, några vi skulle kunna dela med hela världen, några som föralltid bara komma stanna mellan dig och mig. Det knyter sig fortfarande i magen när jag ser dig, två och ett halvt år efter jag träffade dig för första gången. Min rockstjärna, glöm mig aldrig. Så ska jag aldrig glömma dig!

Calle: Jag ler bara jag skriver ditt namn. Att en människa alltid kan vara glad så som du, är konstigt men otroligt charmigt. Du har dina små sidor som man inte kan göra annat än att småle åt, du har fått mitt liv att inte vara så alldagligt och grått utan du lyser upp med din otroliga personlighet och glädje. Att bli förälskad i dig tog inte många sekunder, och nu hoppas jag att sommaren kommer bli toppen med dig vid min sida. Dock är jag lite rädd att vi ska gå upp si så där 32432 kilo i vikt, med tanke på våra godispåsar.
Du är min sol och min värme, stanna kvar hos mig.